Labbet startade 2013 och ville vara en plats för barn och ungdomar där de fick skapa tillsammans med yrkesverksamma konstnärer och pedagoger.

Syftet med Kulturparkens pedagogiska verksamhet, Labbet, är att bjuda  in barn och unga att  undersöka  sin  omvärld  och  identitet med  kulturella  verktyg  (t.ex. dans- och  teaterövningar,  filosofiska diskussioner och  filmarbete) och metoder som vi har utvecklat  för att kunna arbeta med stora barngrupper med  funktionsvariationer. Tillsammans med yrkesverksamma konstnärer ur  flera  discipliner lär vi oss alla mer om de skapande processer som leder till konstnärliga uttryck. 

Labbet startade 2013 och ville vara en plats för barn och ungdomar där de fick skapa tillsammans med yrkesverksamma konsntärer och pedagoger.

Syftet med Kulturparkens pedagogiska verksamhet, Labbet, är att bjuda  in barn och unga att  undersöka  sin  omvärld  och  identitet med  kulturella  verktyg  (t.ex. dans- och  teaterövningar,  filosofiska diskussioner och  filmarbete) och metoder som vi har utvecklat  för att kunna arbeta med stora barngrupper med  funktionsvariationer. Tillsammans med yrkesverksamma konstnärer ur  flera  discipliner lär vi oss alla mer om de skapande processer som leder till konstnärliga uttryck. 

Genom  att  unga  deltar  i  kulturpedagogisk  verksamhet  ges  de  möjlighet  att  utveckla  en  starkare  självkänsla och lär sig att kommunicera sina behov och använda demokratiska medel för att påverka  sin  situation.  Vi  vuxna  å  andra  sidan  utvecklar  en  större  förståelse  för  barnen  och  ungdomarnas  verklighet och vårt eget konstnärliga uttryck samt våra pedagogiska metoder.  

METODER  

– Två pedagoger 

Vi är flera föreningar och organisationer som måste ha flera pedoger vid varje  kurstillfällen. Detta med anledning av det stora antal deltagare med npf diagnoser, funktionsvariationer, psykisk ohälsa, språkliga och kulturella hinder.  För att kunna trygga våra unga deltagarens säkerhet och trygghet måste vi  därför vara flera vuxna stödpersoner och ungdomsledare på plats.  

– Uppsökande och närhet  

Om vi inte tillbringade så mycket tid i området och samtalade med både skol och fritidspersonalen skulle vi inte ha den förståelse eller nätverk som vi behöver  för att skapa en trygg miljö åt våra deltagare. Många barn och ungdomar som vi  besöker i deras närmiljö (skola, fritids, köpcenter mm) har ingen tradition av att  delta i aktiviteter på sin fritid. Sport är den dominerande aktiviteten i Gränby,  något vi är väldigt glada för eftersom det ger barnen ett val. Till våra kurser  kommer oftast barn och ungdomar som inte är intresserade av sport eller som  inte vet hur man anmäler sig dit.  

– Rigid-flexibility  

Vi vågar ändra våra kurser så att de är anpassade till barnens behov av uttryck.  Ibland har vi manuskurser, ibland satsar vi extra mycket på dans eller så  omvandlar vi en teaterkurs till film.  

– Deltagare som medarbetare  

Våra deltagare är våra medarbetare och genom denna attityd ger vi dem  ansvaret (under vägledning) för sitt skapande. De bestämmer vad och hur de  vill uttrycka sina erfarenheter och tankar. Väl värt att veta att många barn och  ungdomar inte har samma vokabulär som vuxna och är inte tränade i att uttrycka  sina känslor. Istället gestaltar dem sina tankar och känslor i de roller de väljer  att spela eller de tema vi bestämmer tillsammans att undersöka. Många gånger  har jag sett en eller flera i gruppen som vill spela fyllo. Och visa upp en scen där  fyllot träffar barnen/ungdomarna. Eller är en förälder. 

– Filosofiska samtalslekar  

Som vi nämnde tidigare har barn och ungdomar svårt att hitta rätt ord för förklara  sina tankar och känslor. Därför har vi börjat införliva mer och mer något vi kallar  för filosofiska samtalslekar. Genom diskussionskortlekar samtalar vi om olika  problem. Ibland använder vi dessa diskussioner kortlekar för att skapa scener.  På så sätt hittar vi problem/situaner som alla kan relatera till. Ibland skapar  deltagarna egna diskussionskort. Så under lekfulla former kan vi diskutera olika  situationer som de kommer i kontakt med t ex jobbiga kompisar, oförstående  föräldrar, fördomar kring normer etc. Men när vi möter de allra mest sårbara kan  ibland en ”assistent” hjälpa dem att uttrycka sig. Som i fallet med Apan Peeter,  namngiven av en deltagare. Genom apan kunde deltagaren som var en tonårig)  berätta vad hen ville göra i gruppen och kom med många roliga förslag på  scener. Vi har en skarp gräns mellan att skapa utifrån våra erfarenheter och  vara terapeutiska. När vi känner att barnet/ungdomar har sådana behov har vi  tagit reda på vart de kan vända sig. Ibland har vi även kontaktat ungdomsjouren  eller BRIS.  

– Nätverk och samverkan.  

Det har hänt oss flera gånger, att vi har behövt be fritidspersonalen att översätta  och förklara vår verksamhet för föräldrarna. Samma sak med att sprida  informationen om vår verksamhet, då har vi haft stor hjälp av olika  organisationer och föreningar som arbetar i området. Vid kriser har  informationen spridit sig snabbt och vi har kunnat hantera situatione med större  förståelse och kunskap. Det har även varit ovärderligt att kunna samarbeta med  Ungdomsjouren och Gränbys Kulturcentrumledare. Att samla ihop området  olika aktörer för att diskutera och hitta gemensamma lösningar skapar trygghet  åt alla.